Att vara gammal, dement eller funktionshindrad innebär inte att man inte alls klarar av att göra saker själv, det innebär snarare att man ibland behöver assistans och lite hjälp på traven med saker och ting – vilket gör rätten till att få en personlig assistent så otroligt viktig.

4824097-happy-smileEnligt de mänskliga rättigheterna har varje människa rätt till ett drägligt liv vilket innebär att alla ska ha möjlighet att faktiskt leva och trivas med livet utan att dömas, diskrimineras eller åsidosättas. Och för funktionshindrade innebär detta allt som oftast rätten till att få hjälp i form av en personlig assistent för att klara av vardagen, vilket lägger stort ansvar på de personliga assistenternas professionalitet och bejakande av brukarens integritet – vilket man som brukare kan känna sig trygg med när man anställer assistans från www.assistanskompaniet.se. Dock är det tyvärr inte alla som får tillgång till denna typ av hjälp och ett exempel är i fallet om den tvåårige pojken i utkanten av Landskrona som nekas assistans, trots att han är blind, har kraftigt nedsatt hörsel och dessutom lider av sjukdomen osteopetros. För trots att hans diagnos innebär att hans skelett är tyngre och hårdare samtidigt som det är skörare än vanligt anser kommunen honom som frisk vilket alltså inte ger honom rätt till assistans. Ett beslut som hans familj nu överklagat till Kammarrätten i Göteborg, skriver Helsingborgs Dagblad. Och tyvärr är denna pojke inte ensam om att nekas hjälp. Även Sveriges Radio har uppmärksammat ett fall där svårt sjuke Daniel blir av med sina assistenter på grund av att Försäkringskassans regler säger att en vistelse på mer än fyra veckor på sjukhus automatiskt lämnar över ansvaret på sjukvårdspersonalen istället – vilket resulterat i att man dragit in Daniels assistansersättning. Så när det kommer till dessa två fall är det svårt att säga att vi verkligen lever upp till de mänskliga rättigheterna om drägligt liv, för i bägge fall innebär nekandet av assistans att personerna i behov av stöd såväl isoleras som åsidosätts – och så ska det väl inte behöva vara?