Påven ska komma till Sverige, fick vi rapporterat igår. Spännande, självklart – eftersom Påven är en profil som är erkänd över hela världen.

Men i Sverige är vi inte så troende, svenskarna är snarare ateister eller säger sig ”tro på någonting men inte
gud”. Och det är privilegierat att inte behöva tro, att inte behöva känna ett hopp om någonting bättre. Att tro är någonting de flesta gör när de känner en maktlöshet, när man ber om hjälp för att hjälpen inte finns i närheten. Det är de flesta vänder sig till gud. Tror du på liv efter döden? När den norska tidningen Dagen ställde frågan svarade en av tre ja. Något fler kvinnor (cirka 37%) svarade ja, men enbart 30 procent av männen.

Vad betyder detta för Sverige egentligen? Kanske att vi lever mer i nuet, snarare än fokusera på vad som2046971-white-coffin-in-a-grey-hearse händer när livet är över. Samtidigt är det ju svårt att ibland förlika sig med döden om tanken är att allting bara tar slut. Hur hanterar man en bortgång av en närstående, utan den lugnande tanken att hen är i himlen? Mest troligt blir sorgen större, men kanske är det okej? Vi har ju fortfarande begravningar i Sverige, vilket hjälper många att hantera sorgen. Det är fortfarande vanligast att begravningar äger rum i kyrkan men för den som inte är troende finns det andra alternativ. Om du måste begrava en släkting som inte är troende gör du bäst i att prata med din begravningsbyrå så hjälper de dig att hitta rätt. Det finns många bra begravningsbyråer i Stockholm som är vana vid dessa situationer.

Att hantera sorgen

Många som går igenom ett sorgarbete går igenom olika faser. Vanligtvis – men det är självklart olika – det ut som följer:

  1. Chock – det svåra i att inse att en person du älskar har gått bort
  2. Reaktion – du inser vad som har hänt
  3. Bearbetning – du hanterar vad som har hänt
  4. Leva vidare – du går vidare

Det är lätt att stapla upp vad som händer men är självklart omöjligt att förstå det hela om man själv inte har varit där. Man ser nog inte heller vad man går igenom när man sörjer, utan mönstret ser man först efteråt. Det är vanligt att känna ilska när man förlorar någon, med tankar som ”varför just han/hon”. Det är även vanligt att ha svårigheter med att äta eller jobba, eller till och med att sova. Det är även vanligt att drabbas av panikångest, vilket kan vara väldigt svårt att hantera. Men det finns hjälp att få om det är någonting du själv går igenom. Läs mer om sorg här.

Många som har förlorat någon de älskat och nått fasen ”leva vidare” brukar säga att det aldrig slutar göra ont – men att man lär sig leva med sorgen. Det kan vara bra att ha i åtanke.