Filosofibloggen

OK, försöker kommentera lite mer utförligt här då…

Du bemöter ett av dina exempel på argument mot utilitarismen med att premissen “Förintelsen/Barnpornografi ökar lyckan” är orimlig. Men, vad gör egentligen det orimligt? För mig ter det sig som att du med det visar prov på värderingar som inte kommer av någon utilitaristisk princip, snarare någon form av humanistisk/medmänsklig värderingsgrund. Jag är nämligen ytterst tveksam till att man med vetenskapliga metoder kan påvisa att barnpornografi missgynnar den utilitaristiska lyckomaximeringen, tvärtom tror jag man med bara ett offer kan öka lyckan hos många pedofiler.

Ett annat exempel är alla de Sverigedemokrater som gärna hänvisar till fakta som säger att samhällen med hög invandring och många nya kulturer på kort tid får människor att känna sig otrygga. Utgår vi från att det är sant och vetenskapligt fastställt enligt konstens alla regler så dikterar utilitaristiska principer att samhället bör motverka kulturell mångfald. Det är enbart med värderingar som vi kan vända oss emot ett sådant pragmatiskt synsätt för att dela med av den stora majoritetens trygghet och lycka till utsatta minoriteter, även om det skulle ske på den stora majoritetens bekostnad.

Vad det i grund och botten handlar om är att vetenskap inte talar om för oss vad som är rätt eller fel. Vetenskap är det vi använder oss av för att med största möjliga effektivitet uppnå våra mål, värderingar är det som talar om vad vi vill uppnå och inom vilka ramar vi håller oss för att nå dit. För att göra en halvtaskig metafor så kan man likna vetenskapen vid båtens drivkraft och våra värderingar vid båtens roder. Skutan kommer inte framåt utan vetenskap och inte dit vi vill utan värderingar. Och lite så ser jag på utilitarismen; dvs som en motorbåt utan styrförmåga.

Ett annat exempel jag just kom på är att det, för den utilitaristiska lyckomaximeringens skull, vore effektivare att försöka minimera skadeverkningarna på pedofilernas offer istället för att bekämpa pedofilin som företeelse. Genom vetenskapliga studier kan man säkerligen ta fram riktigt bra metoder för att begå övergrepp på barn med minsta möjlig fysisk så väl som psykisk skada, om inte helt skadefria metoder.

Antar vi att det tillför pedofilernas lycka att få begå övergrepp och/eller ta del av bilder och filmer från övergrepp samt att varje övergrepp kan tillgodose flera pedofiler genom spridningen av bilder och filmer, ja då är det utilitaristiskt logiska att motverka pedofilins negativa effekter snarare än att motverka pedofilin. Jag kan iaf inte konstatera annat, men om du kan det får du gärna tala om för mig hur du motiverar det utifrån utilitaristiska principer.

Hej Sammy!
Ja, till och börja med kan jag göra ett demonstrativt test som statistiker tycker om att använda. Kvantitativa och/eller kvalitativa intervjuer. Enligt den här tråden har barnpornografi skänkt lidande till de som svarat. Visst är det en väldigt dålig undersökning. Men den var bara till för att demonstrera en poäng, och jag tror att resultatet hade blivit ungefär samma vid seriös forskning.

Visst, mycket kan invändas mot metoden, men det är en väldigt outforskad vetenskap.

Fakta som säger att samhällen med hög invandring och många nya kulturer på kort tid får människor att känna sig otrygga säger inte mer än att samhällen med hög invandring och många nya kulturer på kort tid får människor att känna sig otrygga. Det borde vara en barnlek för en forskare att ta fram ett material som visar på att mångkulturalism ökar den totala lyckan.

Att fakta det funnits fakta som pekat åt båda hållen är inget unikt för utilitarismen.

Sammy: Man behöver inte mena att mångfald ska motverkas bara för att ens egna uträkningar visar att mångfald leder till mindre nytta. En tvånivåsutilitarianism i enlighet med Richard Hare (som jag själv utgår från) skulle kunna argumentera att vi faktiskt inte bör ifrågasätta alla principer – en viktig del av moraliskt tänkande är att veta vilka moraliska intuitioner vi inte bör tumma på, liknande som att man aldrig bör chansa på att offra en springare tidigt i ett shackspel.

Försöker vi räkna på allt går vi fel. Vi bör istället på den intuitiva nivån arbeta efter enkla principer som “Mångfald är bra”, “frihet är bra”, “demokrati är bra” i vårt vardagliga tänkande.

När vi sedan befinner oss i ett läge där vi har ett stort informationsövertag (då även över tid) och tid att göra uträkningar, och kan göra så utan störande faktorer som egoistiska rationaliseringar etc. – då kan vi använda detta för att på en kritisk nivå ifrågasätta och utvärdera våra principer.

Detta är en utilitaristisk position som låter oss respektera våra moraliska intuitioner i vardagliga sammanhang, men samtidigt förser oss med verktyg att utvärdera våra principer på en kritisk nivå. I praktiken lär det senare ofta bara kunna ske på forskarnivå etc.

Det är synd att det bara är den extremt primitiva och fullständigt föråldrade utilitarismen av Jeremy Bentham och John Stuart Mill som lärs ut i alla grundkurser i etik. Kan personligen rekommendera Richard Hares “Moral Thinking” (från 1981).

@Simon

Så, hur bedömmer man vilka moraliska principer som inte bör brytas även om de motverkar den utilitaristiska lyckomaximeringen? Att kritiskt utvärdera låter ju bra men någonstans måste ju då en moralisk värdering göras. Och häri ligger min största invändning; utilitarismen ger ingen som helst moralisk eller värderingsmässig vägledning. På dig Simon låter det lite som att det är självklarheter bland rådande normer som helt enkelt inte behöver ifrågasättas så är problemet löst utan att utilitaristen själv behövt göra någon värderingsmässig bedömning. Tyvärr är det bara ett argument som stödjer min tes om att utilitarismen saknar värdringsmässig vägledning och fungerar på sin höjd som ett argument för att motverka allt för bokstavlig tolkning av utilitarismen. Inte för att kritiskt tänkande och motverka allt för bokstavliga tolkningar är något dåligt, det kan alla ism:er ta en rejäl dos av, men jag ser inte hur det skulle kunna utgöra ett försvar av någon ideologi eller göra den ena mer sann än den andra.

@Isak

Att vetenskaplig fakta mycket sällan leder till absoluta sanningar hjälper dessvärre inte utilitaristen, tvärtom. I slutändan är det ändå värderingar som avgör vad vi gör med de fakta vi har tillgång till. Vi kan därför inte förlita oss enbart till fakta. Syftet med forskning är inte heller att ta reda på vad som är rätt eller fel, bara ge oss ett faktaunderlag för att se konsekvenserna av våra beslut så vi kan bedömma vad som är mest ändamålsenligt för vad vi vill uppnå. För detta är vetenskapen ovärderlig, dock förblir våra värderingar det som avgör vad vi använder kunskapen till.

Jag löser det med en enda värdering. Vi bör eftersträva maximal total lycka.

@Isak

Jo, alla politiska ideologier vill ju på ett eller annat sätt uppnå det “perfekta” samhället där så många som möjligt får leva lyckliga i alla sina dagar. Vad det innebär i praktiken är det problem man har gemensamt att försöka lösa men tacklar på lite olika sätt utifrån de olika värdegrunderna. Utilitarismen saknar dock en vision och värderingsgrund för samhället man vill uppnå och säger sig istället utgå från vad vi med vetenskapen vet leder till ökad lycka. Problemet med det är att även om man erkänner det omöjliga att uppnå total lycka för alla, så måste man ändå definiera vad som är lycka och hur man mäter den för att kunna eftersträva den. Vetenskapen kan möjligtvis hitta ett sätt att mäta lycka när man väl har definierat vad det innebär rent konkret, men definiera lycka kan vetenskapen omöjligt göra utan att väga in värderingar.