Filosofibloggen

Del I här.

Nästa fråga den ställer är hur vi moraliskt måste förhålla oss till memer. De flesta moraliska teorier bygger på att vi har vissa skyldigheter gentemot alla eller vissa gener, genkomplex eller genbärare. De triviala fallen är givetvis förespråkandet av en biologisk mångfald eller det villkorslösa försvarandet av liv (som Kantiansk etik). Men även utilitarismen menar att vi har ett visst ansvar gentemot de gener som skapar lyckokänslor och deras bärare.

Nu kanske ni tycker att ”Det är ju inte generna i sig som utilitaristerna tycker är viktiga. Det är ju det faktum att deras bärare råkar ha möjligheten att känna lycka”. Men så är inte alltid fallet. Många utilitarister anser att vi är skyldiga att se till att all potentiell lycka inträffar. Det måste (!) innebära att vi är skyldiga att maximera antalet individer som kan känna lycka (om man accepterar premissen att det skulle leda till en större maximal lycka). Genetisk manipulation till fördel för de gener som orsakar lyckokännande förmågor är en oundviklig slutsats.

Om vi har dessa förhållningssätt gentemot en, flera eller alla gener, vad talar mot att vi borde ha moraliska förhållningssätt gentemot memer? Gener och memer är i grunden samma sak, de olika atomkonfigurationer som bygger upp oss.

Jag är som bekant av den mer kopimistiska skolan. Det är därför den första skolan jag tänkte ta upp. Det är tanken på att kopiering (eller imitation, som Dawkins kallar memernas fortplantning) alltid är något som ska uppmuntras. Det är också det jag anser mig se i memer. En mem har en sådan uppbyggnad att den bästa förenklingen är att säga att den vill spridas (Detta är självklart falskt. Den ‘vill’ inte spridas mer än en gen vill spridas, se förra inlägget i serien). Härifrån drar jag en förhastad slutsats i form av Humes lag. Men slutsatsen är för mig väldigt intuitiv. Men jag anser att man kan dra slutsatsen att information vill spridas.

Det finns såklart andra teorier. Många anser att memkomplex och ibland enskilda memer kan missbrukas för vissa bärares egna vinning. De anser att vissa människor har rätt att hävda vissa ekonomiska intressen för vissa memer eller memkomplex. Vi brukar kalla dessa ekonomiska intressen för immateriella rättigheter. De är ur memsynpunkt väldigt löst formulerade och utgår ifrån vissa begrepp och definitioner som är minst sagt helskumma ur memsynpunkt, som ”verk”, ”kreatör” och ”verkshöjd”. Förutom alla irrelevanta och svårförstådda begrepp som immaterialrättigheterna skapar måste dessa rättigheter ses som ett ”memernas slaveri”. På det sätt som de begränsar spridandet och muterandet av är de närmast att likna vid avelskontroll, om man vill likna med gener och genkomplex. Som kopimist vill jag ifrågasätta om vi vill begränsa spridandet och muterandet av idéer på det sättet.

Vi bör också utreda hur vår behandling av memer påverkar memer, hur pass etiskt är forskning, digital kopiering, liveframträdanden med mera. Memetisk etik är vad jag vet ett nytt område, så ge mig gärna feedback i kommentarsfältet.