Filosofibloggen

Jag har inte läst estetik på ett tag, och därför skrivit väldigt lite om det. Det är beklagligt. Två nyheter fångade min uppmärksamhet.

USA erkänner konsol- och datorspel som en konstform. Jag har själv försvarat spel som konstform i en essätentamen, här är ett utdrag:

“Precis hur mycket inflytande subjektet tillåts ha är en av de mest avgörandefaktorerna i det konstnärliga i ett spel. Formalister som Rudolf Arnheim och SergeiEisenstein hyllade tidigt filmkonstens oförmåga att perfekt visa omvärlden somfilmkameran försökte fånga. De menade att här – i filmteknologins begränsning –fanns det konstnärliga momentet hos filmkonsten.4 Det vad nämligen där konstnärensroll kommer in. Först där filmens oförmåga att avbilda kan konstnären bryta in, taansvar och sätta agendan för den manifestation ovanpå miljön som konstverketinnebär. Först där kan konstnären börja bestämma.

Vad spelkonsten gör istället är att låta konstnären skapa – istället för att som kameranfånga – miljön. Möjligheten att manipulera världen som konstmanifestationenpresenteras i är till det närmsta obegränsade. Det är mer än vad både en surrealism,wienklassicist eller progressiv konstnär hade kunnat drömma om. Men hurmanifestationen skapas är ännu intressantare. Det essentiella delen av spelkonstverketskapas när konstnären avgör hur stor del ansvar konstnären ska ta, och hur mycket subjektet ska ta. En starkt kontrollerande miljö ger subjektet väldigt lite frihet och därmed väldigt lite ansvar.”

Det finns mycket att diskutera i den här artikeln av Expressen, bland annat frågor om originalitet och upphovsmän. Men vad jag tycker är intressantast är grafitti som säljs. Till att börja med är det ett sätt att förstöra konstverket. Riktig grafitti är alltid beroende av sina omgivningar – annars är det bara malplacerad gallerikonst. För det andra verkar det för mig som att man när man kommersialiserar och säljer grafitti dödar alla de sociala och politiska dimensioner som annars är en rätt central del av grafittin.