Missförstånd om Platons idévärld
by Isak Gerson
Platons teori om idévärlden bygger ungefär på följande: Vi ser bara ting kring oss. Ting är grumliga representationer av olika idéer eller former som finns i idévärlden/formvärlden (endast terminologisk skillnad). Idéerna i idévärlden är eviga och oföränderliga. Stolar är alla representationer av stolens idé. Gröna stolar är även representationer av grönhetens idé. En god person är representation av såväl godhetens som personens idé. Principerna för idévärlden är som följer:
Idévärldens principer och tedje mannens invändning
(i) När helst flera olika ting är x, så beror detta på att de är delaktiga i eller efterliknar en enda idé x (Vithetens idé, skönhetens idé, stolens idé).
(ii) Ingen idé är delaktig i sig själv.
(iii) Idén X är X. Idén är ingenting annat än X.
(iv) Ingenting annat än X är verkligen och i sanning alltigenom X.
(v) Idéerna finns inte i tid och rum, de har inga delar.
En invändning som kom redan under antiken är tredje mannens argument. Det går till ungefär såhär:
Vi har ett antal individer som alla är x. Det finns enligt idévärldsprincipen flera ting som efterliknar X. X är i sig X och kan inte efterlikna sig själv. Det måste alltså finnas en annan idé Y som alla x och X kan efterlikna. Denna idé Y måste ju vara lik X och alla x, och därför måste de alla efterlikna idé Z och så vidare.
Men jag vill hävda att man måste läsa tredje principen (somligger bakom invändningen) på ett annat sätt. Att en idé X är X innebär inte att den efterliknar egenskapen X. Ergo, skönhetens idé är inte skön. Den är Skönhet. Den är självidentisk, och inget annat. Varför? Jo, för att ännu radikalare problem uppstår om man läser den tredje principen som invändningen gör.
Mördarens idé
Alla mördare efterliknar ju mördarens idé. Det gemensamma de har är att de har mördat någon. Det är ju själva definitionen på en mördare. Om man ska läsa den tredje principen som invändningen gör måste ju även mördarens idé har egenskapen att vara mördare. Då uppstår ju frågan, vem har mördarens idé mördat? Offrets idé? Det ter sig absurdt.
Jag vill inte försvara Platons idévärldsteori, men jag vill iallafall att vi diskuterar den på ett seriöst sätt. Självklart finns det många, många andra problem med teorin (exempelvis självidentiskvarandets idé). Men den här invändningen håller inte, i mina ögon.
Har jag fel? Kommentera!