Marx revisited III
by Isak Gerson
“Öl är en produktivkraft för den brittiske arbetaren och vin för den franske” ska Karl Marx ha sagt under en blötare kväll, enligt min föreläsare.
Och faktum är att man kan se ett djupare problem för en utilitarist i meningen. Marx menar:
(P1) När man arbetar för lön (produktivt arbete) blir man alienerad. Man blir alienerad från sig själv (sin natur), sina handlingar och från andra människor.
(P2) Alienation från sig själv gör en olycklig.
(P3) Alienation från sina handlingar hämmar ens kreativitet.
(P4) Alienation från andra människor gör att konflikter uppstår.
(P5) Det suger att man är olycklig, att ens kreativitet hämmas och att konflikter uppstår.
(P6) Vi bör inte göra saker som suger.
(S) Produktivt arbete bör förbjudas, då det suger på sjukt många sätt.
Jag själv omfamnar mycket av alienationsteorin. Även om jag inte anser att de gäller för alla produktiva arbeten kan jag hålla med om att premisserna P1-P5 (som är faktapremisser) är sanna för vissa arbeten. Jag håller med om P6 också. Men frågan är om det innebär att man måste acceptera slutsatsen.
Som utilitarist måste jag fråga mig, om vi med en liten uppoffring kan skapa en enorm lycka, borde vi inte göra det? Vi lever i ett rikt och välutvecklat samhälle. Vi har automatiserat en stor del av det arbete som behövs för att vi ska kunna leva gott. Om vi gick ner till att arbeta mellan 4-6 timmar om dagen, och sysslade med att vara kreativa, vara sociala och njuta av livet resten av dagen, behöver vi då verkligen avskaffa det produktiva arbetet?
Comments
Fast, Marx talar väl aldrig om att “förbjuda det produktiva arbetet”? Tvärtom, hans poäng är ju att frigöra det?
Håller med Micke vK. Skulle inte heller tolka det så. Men å andra sidan är jag inte marxist heller.
Jag tror det går att svinga den där argumentationen mycket längre. Jag skulle vilja fråga mig om produktion medelst alienering är bra ur ett utilitariskt perspektiv över huvud taget. Det vill säga: skapar den där produktionen faktiskt enorm lycka? Och är lycka utilitariskt? Och inkluderar den där lyckan de som kom före och de som kom efter? Dvs gäller utilitarismen bara nu levande eller även de som kommer efter?
För att svara,
liksom den översättning av Marx jag oftast läser skiljer jag mellan produktivt och kreativt arbete. Produktivt arbete är att likställa med vad vi brukar kalla lönearbete. Marx ville kategoriskt avskaffa lönearbetet (genom att avskaffa privategendomen och marknaden).
Jag tycker att vi kan anta att mycket av produktionen idag (även om absolut inte all produktion) skapar lycka. Att lycka är utilitaristiskt ligger nästan i själva definitionen. Och utilitarismen räknar lycka hos alla, även framtidens personer.
Vilket isf borde innebära att produktion bör ske långsiktigt, inte med kortsiktiga utan långsiktiga mål företrädesvis för att skapa bättre sjukvård, skola, osv osv.
Rent logiskt borde alltså utilitarism vara planekonomisk. Finns liksom ingen annan ekonomi som faktiskt baseras på principen om nytta.
Ja, jag är seriös.