Marx Revisited II
by Isak Gerson
Dagens citat kommer från det första av de ekonomisk-filosofiska manuskripten, alldeles i början. Åsikten som presenteras är återkommande i Marx teori, och används ofta som kritik mot nationalekonomi, för att den skulle vara kapitalistisk:
“Nationalekonomin utgår ifrån privategendomens faktum. Den ger oss ingen förklaring till det. Den fattar privategendomens materiella process, sådan den försiggår i verkligheten, i allmäna, abstrakta formler som sedan gäller för den som lagar. Den begriper inte dessa lagar, dvs. den påvisar inte hur den är en följd av privategendomens väsen. Nationalekonomin ger heller ingen förklaring till uppdelningen i arbete och kapital, kapital och jord. När den t.ex. bestämmer förhållandet mellan arbetslön och vinst, så utgår den från kapitalisternas intresse; dvs. den förutsätter det som skulle undersökas.”
Jag vill börja med att besvara två frågor: Är nationalekonomin i själva verket baserat på ideologi och inte objektiva vetenskapliga förhållanden? Ja. Är denna kritik tillräcklig för en vederläggning av nationalekonomin? Nej.
En väldigt intressant del av den marxistiska historiematerialismen är den som talar om ideologi. Marx menar att den härskande klassens ideologi blir den härskande ideologin. Ideologiska begrepp som frihet, identitet och rättvisa får det innehåll och de värderingar som den härskande klassen vill att de ska ha (Frågan man alliansen betyder t.ex. frihet “frihet att göra vad man vill med sina pengar”). Notera nu att Marx begrepp “ideologi” är bredare än politisk ideologi. Det kan också handla om religiös ideologi, moralisk ideologi och i viss mån metafysisk ideologi.
Så visst, nationalekonomin är baserad på ideologi, och väldigt mycket så. Men precis som nationalekonomin bygger på kapitalismens ideologi bygger statsvetenskapen på den representativa och tjänstemannabaserade demokratiska ideologin. Medicinen bygger på ideologin och den friska och optimala människan.
Kanske måste vi acceptera det ideologiska i nationalekonomin för att kunna läsa den opartiskt. Först när vi är medvetna om dess kapitalistiska grund blir det en sanningsenlig vetenskap. Jag vill avsluta inlägget med en sista tes. Ideologi inom vetenskap är inte en binär fråga. Det är en gradfråga. För alla vetenskaper bygger mer eller mindre på ideologi.
Comments
Till viss grad så håller jag med dig. Men förmågan för kritiskt granskande måste alltid finnas där, och det gör den inte. I Sverige så har vi turen att kunna kritisera kapitalsystemet utan att bli kallad kommunister, men i USA är all kritik av det dogmatiskt uppbyggda ekonomiska systemet dumförklarad per automatik. Så länge vi lär oss att inte acceptera för många axiom så kan vi hålla ett öppet sinne.
Vi bör definitivt inte ta nationalekonomin på så stort allvar att vi inte får kritisera den, eller snarare vi borde respektera den som vetenskap tillräckligt mycket så att vi kritiserar på den ett konstruktivt sätt.
Jag menar att genom att ta nationalekonomin (och andra vetenskaper) för vad de är – ideologiskt baserade – kan vi bli bättre på att se nyktert och kritiskt på dem.
När du skriver om det ideologiska i nationalekonomin, menar du då detsamma som att “nationalekonomi och alla andra vetenskapliga discipliner är en social konstruktion”, dvs är konstruerade i ett ekonomiskt, historiskt, socialt och kulturellt sammanhang?
Detta är i alla fall det sociologiska sättet att se på kunskap och vetenskap, vad jag kan förstå.
Det är det här jag menar när jag kallar saker för fluff. Se senaste veckorna har jag varit med om tillfällen då ideologier bara rasat framför ögonen och jag sett samhället som det ser ut bakom massa lager av ideologi.
Jag tror man vinner på att ha flera mot varandra stående ideologier och på så vis förstöra en del av hegemonin kring ideologier.
Chomsky brukar kalla de här grupperna för “De intellektuella”. Dessa tjänar nästan alltid maktens intressen på ett eller annat sätt. Man kan t ex fråga sig hur postmodernismen tjänat och tjänar makten genom att bryta ner nästan allt till identitetspolitik. Identitetspolitik handlar ju i praktiken om att inte kritisera rådande ordning, men att få just den grupp man själv ingår i att få det bättre genom att man slår sig fri från den gruppen i praktiken.
Nu är inte det här den enda tanke som far runt i mitt huvud, det är helt proppfullt med tankar av alla tänkbara slag, men det är en av dem. När en traditionell marxism kanske skulle ha behövts mer än någonsin i Sverige ägnade sig vänstern åt att navelskåda och dela upp sig själva i flera grupper. Det kunde man göra eftersom man tog sina landvinningar omedvetet för givna. Idag handlar politik således mer om varumärken än om faktiska värderingar.
(och nej, jag är inte marxist)
Jan-Olof: Jag har inte läst om det sociologiska sättet att se på vetenskap, men det låter inte långt bort.
Klara: “Chomsky brukar kalla de här grupperna för “De intellektuella”. Dessa tjänar nästan alltid maktens intressen på ett eller annat sätt. “. Ja, det låter som en marxistisk tanke. Jag tror att vi har massor av ideologier runt oss. Allt är ideologi, och allas ideologier är olika. Däremot eftersträvar vi alla vissa ideologiska varumärken.
Jan-Olov och Isak: Jag skulle nog hårddra det ännu mer och säga att ideologi är berättelsen om det rådande systemet. T ex frågan om att vi lever i en “demokrati”, att vi har “allmänna val”, att marknaden styrs av “tillgång och efterfrågan” osv. Ideologi är det filter med vilket vi ser verkligheten. Om du för 200 år sedan hade en tydligt kristen ideologi här så är den idag mer marknadsekonomisk med betydligt andra typer av gudar.
Kort sagt blir ideologi allt det som vi betraktar som “sant” i en och annan mening. Det går alltså långt utanför forskarvärlden.
Jag skulle hävda att alla vi som sitter på nätet med ett ytterst fåtal undantag tillhör “de intellektuella”. Jämför Grassmans begrepp här: http://www.skarv.se/ij/Grassman.html
Mycket intressant att se att han var över 30 år före sin tid att skriva om prekariat.
“Kort sagt blir ideologi allt det som vi betraktar som “sant” i en och annan mening.”
Ja, både metafysiska idéer som kausalitet och medvetande och metapolitiska idéer som marknaden och demokrati, och självfallet metaetiska idéer som frihet och rättvisa är, förutom konstruktioner, icke-verifierbara påståenden. Det gör att dess skillnad från religionens sanningsvärde endast är en gradfråga.
Exakt!