Filosofibloggen

Inom den politiska debatten under vår tid styrs väldigt mycket av politiken av irrationella värden och principer. Å ena sidan har vi de socialister och socialdemokrater som låter sig styras av social rättvisa (Ur den fördelningspolitiska definitionen) som ett högsta politiska mål. Å andra sidan har vi liberaler och libertarianer som styrs av behovet att maximera individens frihet. (Nu har visserligen Will Kymlicka effektivt krossat myten om att en libertariansk kapitalism faktiskt maximerar friheten, men å andra sidan ter det sig väldigt intuitivt så att Rawls rättviseteori, som Kymlicka omfamnar, är djupt orättvis. Men det är en annan artikel.) Mitt i det här frågar jag mig om de någonsin funderar på om rättvisan eller friheten har ett pris? Kan man, som en konsekvent libertarian måste förespråka, låta människor sälja sig själva som tortyrobjekt? Kan man, som de sovjetiska kommunisterna förespråkade, mörda de som inte delar med sig av sin egendom till de med lägre ekonomisk status? Om man anser att friheten eller rättvisan är de viktigaste värdena måste man gå med påatt offra mindre värden för dem.

Jag fick svårigheter när jag, trots min traditionellt starka marknadsliberalism behövde försvara att jag ville ha en fri infrastruktur och fri utbildning, trots att det skulle kosta massor av skattepengar. Jag var helt övertygad om att det skulle vara en riktigt bra investering för människors välstånd, för demokratins effektivitet och legitimitet och för möjligheten till en bra liberal stat. När jag dessutom ville avskaffa möjligheterna till arv för att öka effektiviteten i den kapitalistiska marknaden kände jag att jag glidit för långt från den dogmatiska libertarianismen för att kalla mig libertarian.

Men samtidigt har jag argumenterat så högerliberalt att jag skrämt CUF:are. Jag förstod inte hur det gick ihop.

Där någonstans började jag mitt sökande efter det där politiskt eftersträvansvärda värdet med stort V. Eftersom jag är utilitarist omfamnade jag självklart den politiska utilitarismen tids nog. Jag testade exempel efter exempel som ställde utilitarismen på sin spets och såg om utilitarismen klarade testet. Vad jag märkte var att utilitarismens problem inte var alla de konsekvensanalyser man behövde göra, utan alla konsekvensanalyser man behövde låta bli. Utilitarismens svaghet är all den kunskap man inte har. Därför måste man veta när man ska lägga ner räknandet och låta sig guidas av principer och försiktighet. I min strävan efter en politisk filosofi lyckades jag dela in politiska val i tre områden; de utilitaristiska, de semiutilitaristiska och de liberala.

Varför liberala värden? Jag är fortfarande övertygad om att marknadsliberalismen i sin darwinistiska utformning är dödligt effektiv när det gäller att serva sina konsumenter. Jag tror också att marknadsliberalismen i sin rätta utformning är väldigt bra på att aktivera folk. Och jag tror att liberala rättigheter och liberala demokratier är ett jättebra sätt att aktivera folk politiskt. Genom att ge människor möjligheter att välja uppmuntrar man dem att tänka och agera på bästa sätt. Man bör notera att alla gånger jag talar om frihet eller rättvisa använder jag dem som rent instrumentella värden. Rättvisa kan också ha instrumentellt värde. Särskilt bekämpande av socioekonomisk status har i mina ögon ett instrumentellt värde, då det i många fall öppnar upp för ett mer produktivt samhälle genom att ge människor frihet.

Utilitaristiska situationer

I den här kategorin hamnar alla val där man är relativt medveten om vad valen leder till. Här bör inte principer spela in alls, utan staten ska kort och gott göra de val som är bäst för folket. Jag kommer att ta upp ett par.

Fri utbildning och fri infrastruktur

Demokrati och marknadsliberalism ger individen väldigt mycket makt. För att denna makt ska förvaltas på ett ultimat sätt krävs att människor är kompetenta nog att välja. Därför bör man maximera mängden utbildning i landet. Det svenska systemet med betalt utbildning i arton år fungerar väldigt bra. Det skulle dock kunna förbättras genom att ta bort studielånen och höja studiestödet. Ju fler som motiveras att läsa mer desto bättre. Fri infrastruktur (Där kommunikationsinfrastruktur som internet och telenätet är särskilt viktigt) leder till ökad kommunikation. När fler människor träffas oftare kan fler människor lära sig av varandra oftare. Kommunikation leder generellt sett till att människor lär sig mer och förstår mer. Särskilt kan människor lära sig varandra, vilket leder till en ökad tolerans och respekt.

Men fri utbildning och infrastruktur är viktigt av andra skäl också. Fri utbildning och infrastruktur ökar möjligheterna till entreprenörskap och innovation. Precis vad en bra marknadsekonomi behöver. Möjligheterna att starta ett lyckat företag bör maximeras av staten. Och då är utbildning och infrastruktur väldigt viktigt. Därför bör internet och kollektivtrafik vara helt skattefinansierat. Genom att betala utbildningen för framtida generationer gör man en förhållandevis liten investering. Utbildning betalar nämligen av mångfaldigt i framtiden. Och det är ett sätt att garantera välstånd för nästa, nästnästa och nästnästnästa generation.

Basal välfärd och bekämpande av klyftor

Det här området kan tyckas ganska socialistiskt, men faktum är att det är väldigt positivt för samhället. Det första och väldigt utilitaristiska argumentet är hämtat från Dworkins politiska filosofi. Han menar att staten bör ansvara en iallafall basal socialförsäkring där alla invånare betalar en viss skatt. Den här skatten kan vara relativt låg, och ändå kommer människor i snitt bli väldigt mycket lyckligare. Nästa argument handlar om trygghet. För att människor ska våga ta risker hjälper det med ett litet skyddsnät så att man vet att det iallafall finns en möjlighet att ta sig tillbaka om man får ta smällar. Det tredje argumentet är från diskussioner med nationalekonomstudenten Gustav Nipe. Genom att ge de fattigaste lite pengar kan man öka deras möjligheter till konsumtion – och därmed möjligheter till inflytande över marknaden – väsentligt. Jag kommer att visa senare varför det är så bra.

Den basala välfärden kommer att bidra till förhindrandet av en cementerad socioekonomisk status. Men här vill jag även föreslå andra åtgärder. Arv i form av pengar, fastigheter eller liknande som bara har ekonomiskt värde (och inte affektionsvärde) bör motarbetas starkt. Arv passiviserar människor. När ditt välmående är säkrat av arv behöver du inte bidra till samhället för att säkra förtjäna din välfärd. Arv riskerar att skapa en överklass som inte behöver arbeta. Ett system som var väldigt utbredd under medeltiden. Det är också viktigt att landsgränserna öppnas. Många människor lider idag för att de fötts i fel del av världen och med våld förhindras att flytta. Att födas in i ett geografiskt område är den mest orättvisa typen av arv och det finns inget utilitaristiskt positivt i att ge dessa människor speciella rättigheter.

Fri utbildning och fri infrastruktur kommer också att bidra till minskade klyftor, då de ger fattiga människor ökade möjligheter. Bekämpandet av klyftor kan också verka socialistiskt, men idén bygger på att de människor som har det sämst inte kommer att ha personliga resurser till att starta och driva företag. Inte heller kommer de att kunna rikta sin konsumtion.

Fritt informationsflöde

I västvärlden idag har vi etablerade system för att förhindra innovation och intellektuellt skapande. Vi har ekonomisk immaterialrätt, patentsystemet och upphovsrätten. Vad man bör tänka på är att dessa system i första hand inte är till för att marknadsföra sina idéer, utan att hindra andra från att marknadsföra idéer. Det är ett beröva andra möjligheter snarare än att utnyttja möjligheter själv. För varje idé man bygger murar runt kan man hindra innovationen hos ett hundratal andra (om inte mer). Mängden patentfall i domstolar visar en liten bråkdel av siffran. Eftersom staten bör uppmuntra entreprenörskap, innovation och skapande kan man inte tillåta människor att inverka så mycket negativt på andras entreprenörskap, innovation och skapande. Med det argumentet menar jag att det i immaterialrättens natur att vara utilitaristiskt negativ (Jämför att det på samma sätt ligger i mordets natur att en människa dör av det). Sedan finns det exempel från verkliga livet som visar hur mycket lidande immaterialrätten skapar. Som när man förhindrar medicinering av de fattiga i utvecklingsländer (och det är väldigt många människor man talar om då), hur man begränsar kulturlivet genom att avskräcka folk från att konsumera och skapa kultur och hur man försvårar utbildningsmotivation genom att hålla uppe priserna på kurslitteratur.

Semiutilitaristiska (eller semiliberala) situationer

Här är de fall där en princip om att i viss mån göra val efter liberalismen är befogade. Det är ofta generella principer som fungerar som defaultalternativ, men där man bör böja sig för utilitarismen där det är motiverat med sakliga argument. Här behöver man ha en ungefärlig uppfattning om vilket pris friheten har, för man kommer ofta att behöva kompromissa bort den för alternativ som ger mer lycka än vad individuell frihet ger i fallet. Vad som bör noteras är att jag inte bara räknar med den lyckan som genereras av att individen känner sig fri. Jag tror tvärtom att den är grovt överskattad. Jag vill att individen ska vara fri för att samhället i stort tjänar på det. Varje spenderad krona är makt, och att låta människor förvalta makten själva gör samhället mer anpassat till individen.

Generell bevakning

Den här delen handlar om generell övervakning. Under de liberala områdena kommer jag att ta upp fri kommunikation som ett separat ämne. Här kommer jag istället att ta upp den massiva och väldigt ofta slentrianmässiga övervakning som sker i Sverige.

Um sicher zu sein, muss man alles wissen. Och att veta allt är jättedyrt. Det kostar samhället enorma mängder resurser att övervaka vad som händer i samhället. Mycket, mycket mer än man tjänar på den lilla skillnad i brottsbekämpning det skapar (Även om de flesta åtgärder vi inför idag är verkningslösa i praktiken). Övervakningen idag är alldeles för utbredd och omfattande för vårt eget bästa. Idag följer de flesta politiker en princip om att brott ska bekämpas till varje pris. Men bör brott verkligen bekämpas till varje pris? Verkar det inte ganska kontraintuitivt att lägga så mycket pengar på övbervakning som vi gör när vi istället hade kunnat lägga pengarna på till exempel sjukvård. Det är nästan rimligt att påstå att övervakning dödar folk med sina höga kostnader. Samhällets förvaltare bör istället omfamna en princip om att maximera lyckan i samhället. Det görs inte genom att kasta bort pengarna på det sätt det görs idag. För mer information om lyckokalkyler om övervakning rekommenderar jag det lysande som Superfreakonomics skriver om terroristbekämpning, samlat här.

Minimerade skatter

Samhället bör vara sparsamt för att kunna uppmuntra privata initiativ till entreprenörskap och innovation snarare än att ordna det med statliga medel när det inte strider mot andra principer jag tagit upp här. Med fri utbildning och fri infrastruktur kan man anta att människor är de som är mest kompetenta att göra sina egna val. De har då både kännedom om sina preferenser och kunskapen om hur de tillfredsställs på bästa sätt. Det är essensen i varför individer ska ges mycket makt.

Privatisering – Individen före staten

Det finns framför allt två skäl till att privata företag är att föredra framför statlig drift. Det första är ett rent effektivitetsargument. Konsumtion är makt, och genom att välja vilken vårdcentral man vill betala för kommer de sämre drivna vårdcentralerna att konkurreras ut. Återigen, marknadsliberalismen skapar de bästa företagen. Det andra argumentet handlar om att aktivera människor. Ju fler människor som uppmuntras att driva företag, desto mer företagande får man i samhället som helhet.

Hur går då privatiseringsidén ihop med idén om basal välfärd? Jag menar att dagens socialförsäkringssystem bör ersättas med en medborgarlön. Med en medborgarlön garanteras att individen alltid har en möjlighet – om än liten – att rikta sin konsumtion för att påverka marknaden. Individen kan också klara sig när den är sjuk, skadad eller temporärt arbetslös utan att behöva rättfärdiga en extra belastning på staten. När bidrag inte bara ges till enskilda individer som motiverat det behöver man inte heller övervaka att människor faktiskt fyller kriterierna som krävs för att man ska vara berättigad pengar. När alla får lika mycket ersättning vid arbetsfrånvaro, oavsett tidigare lön, skapas också en rättvisare fördelning mellan rika och fattiga som inte kan arbeta. Se bekämpande av klyftor. Att man sparar in pengar på all den minskade byråkratin är också ett starkt utilitaristiskt argument.

Liberala situationer

Man kan inte komma ifrån att utan absolut kunskap om världen (Om man tror att sådan finns och är möjlig att nå) så kan man inte göra alla avvägningar. Det är till och med så att man som utilitarist och goda skäl att tro att vi inte bör göra alla beräkningar. Vissa konsekvensanalyser är för riskfyllda att göra (och leva efter). Här är framför allt de liberala rättigheter som står till grund för demokratin. Dessa områden får man inte göra inskränkningar på.

Privat kommunikation

För att fatta rättvisa beslut om förvaltningen i landet krävs att medborgarna har kunskap om hur förvaltarna förvaltar (transparens). För att säkra transparensen krävs att medborgarna kan kommunicera hemligt. Det meddelarskyddet som vi tillskrivit journalister och deras källor bör gälla alla människor av samma anledning. Först när medborgarna effektivt kan granska statsmakten kan statsmakten utformas på ett optimalt sätt.

Yttrandefrihet

När det gäller yttrandefrihet och tryckfrihet vill jag använda John Stuart Mills argument. Vi bör aldrig helt och hållet förkasta en idé förrän vi är helt och hållet säkra på att den måste vara falsk (Om man tror att en idé kan vara helt och hållet falsk och att vi kan veta om det. Annars kan man aldrig förkasta en idé). Kopernikus och Galileis heliocentriska världsbild som gång på gång förkastades av statsmakten är ett utmärkt exempel. Mill anför vidare att även om idén vi förkastade var falsk så blir vi sämre på att argumentera för den idén vi förespråkar om vi inte låter den möta motstånd. Då kan vi lätt övertalas av demagoger så fort en liknande idé utmanar idén vi försökte försvara. Jag vill också försvara yttrandefriheten och tryckfriheten för att jag tror att demokratin mår bra av en stor diversitet i idéer. Ju fler idéer som skapas, desto fler kan man välja mellan i val.

Rättssäkerhet

Rättssäkerheten är en av de saker som oftast angrips när man kritiserar utilitarismen. Man brukar fråga om det är ok att mörda oskyldiga om folk i allmänhet blir lyckligare av det. Men jag tror att det är ett väldigt orättvist exempel. Mord berör inte bara den som mördas och dess anhöriga. Om man slentrianmässigt gör övertramp över rättssäkerheten kommer man att föda en oro i landet. Människor kommer tänka “Det kanske blir jag nästa gång” och bli djupt oroade. Detta gör människor väldigt olyckliga. Och det handlar inte bara om vad som händer med de oskyldiga i en rättsosäker stat. Det handlar också om de skyldiga. Om du vet att staten inte kommer att anstränga sig för att hitta den skyldige utan istället letar upp en syndabock är du mer benägen att begå brottet. Därför kommer brotten att öka och rättvist straffade människor minska dramatiskt i en rättsosäker stat. Därför är rättssäkerheten inget att tumma med.

Demokratin

Den representativa demokratin är med råge det mest effektiva statsskick som finns. Representativ demokrati låter människor med kompetens göra politiska val, samtidigt som systemet har jättestor legitimitet. När ett statsskick har så stor legitimitet är människor mer intresserade av att det ska gå bra för samhället, och kommer att anstränga sig mer för samhällets skull. Beslutsfattningen är effektiv och görs på rätt sätt. Dessutom skapar demokratin människor som är intresserade av vad som händer i samhället. Det är människor som läser nyheterna och ställer sina politiker mot väggen. Människor i demokratier är generellt mer aktiva människor. Den representativa demokratin är det bästa styrelsesättet. Partisystemet skapar grupper av människor som kan trigga varandra att anstränga sig mer för att arbeta sig upp till parlamenten samt kan byta information och kunskap. De är bra på att ge människor information om vad kandidaterna faktiskt står för genom att kategorisera dem i partifack.

Det är ett par av områdena. Visst finns det mer. Alla politiska val passar in i den här filosofin. Jag har bara tagit ett axplock.