Korta kommentarer om the Ethics of Voting
by Isak Gerson
Jag kommenterar alltså den här artikeln i the art of theory.
1. Författaren utgår ifrån ett något udda liberalkontraktualistiskt perspektiv. Hen talar om att beslut vi fattar ofrivilligt tvingas på människor. Det verkar ligga en dold premiss under om att det skulle finnas något alternativ. Men vad är det alternativet? Naturtillståndet? Att bryta ner staten till naturtillståndet skulle också kräva beslut som ofrivilligt tvingades på människor.
Det handlar om huruvida man bara ser den individuella äganderätten, eller också den gemensamma äganderätten. Skattesystemet, välfärdssystemet och våldsmonopolet är ingrepp i den privata äganderätten (över egendom och kropp), det erkänner jag. Men att minska på de systemen är ett ingrepp i den gemensamma äganderätten. Det är ju möjligt att författaren håller med mig här, men det är långt ifrån självklart utifrån texten.
2. Författaren skiljer mellan “irrational beliefs” och “immoral beliefs”. Som moralrealist har jag svårt att göra den åtskillnaden. Är en omoralisk trosuppfattning rationellt grundad? Kan den vara rationellt grundad? Kan jag säga “Det är schysst att döda småbarn” och 1) ha fel och 2) vara rationell? Kanske en väldigt liten sak att hänga upp sig på, men jag kände ändå att jag ville kommentera det.
3. Författaren talar mycket om att det är viktigt att de som röstar är välinformerade och därför röstar bra. Jag kan inte hålla med mer. När han skriver:
We would never say to everyone, “Who cares if you know anything about surgery or medicine? The important thing is that you make your cut.” Yet for some reason, we do say, “It doesn’t matter if you know much about politics. The important thing is to vote.” In both cases, incompetent decision-making can hurt innocent people.
…gör han en snygg referens till Platons skeppsanalogi om demokrati i Staten. Det är ett stort problem att röstare oftast är korkade.
Vart vill jag komma med det här? Att det här är ett farligt problem, också för att det har farliga lösningar. Många av lösningarna på problemet står emot ett annat viktigt demokratiskt ideal, det om representation av alla. Jag tror inte att ens de smartaste i samhället har förmågan att rösta på ett helt osjälviskt sätt. Ett system som hindrar korkade från att rösta blir också ett system som missgynnar korkade.
Värre är, korkade är oftast lågutbildade. Lågutbildade är oftast fattiga. Vi riskerar alltså ett system som missgynnar fattiga. Men det finns sunda system som löser problemet med korkade röstare. Att höja den allmäna utbildningsnivån för alla skulle ge önskade resultat. Höj kraven på allmän utbildning, subventionera all utbildning som inte är gratis, gör det lättare för fattiga att utbilda sig. Då kommer alla röstare att bli mer kompetenta.
Comments
Hei.
Du spør under punkt 1 hva som er alternativet til at demokratiske avgjørelser påtvinges uskyldige, og lanserer naturtilstanden som et alternativ. Da gjør du det vanskeligere enn det egentlig er. Alternativet er selvsagt, som forfatteren av The Ethics of Voting også antyder, at vi opptrer ansvarlig når vi stemmer. Ved å være bevisste på at ideene våre gjennomføres ved bruk av vold (statens voldsmonopol) om dem vi stemmer på vinner valget, kan vi moderere oss. Vi kan velge å la folk bestemme i stor grad over egne liv i stedet for å stemme på partier og politikere som vil bestemme over livene våre.
Det betyr ikke at vi trenger å avskaffe velferdsstaten eller gjøre tilsvarende drastiske grep. Det betyr ganske enkelt at vi i ethvert politisk spørsmål bør spørre oss selv: Er dette viktig nok til at vi kan forsvare å bruke vold for å gjennomføre det? Er det snakk om å finansiere et offentlig helsevesen over skatteseddelen, vil mange si at det er legitimt og nødvendig. Er det snakk om å finansiere operahus for fiffen, vil i alle fall jeg hevde at det utgjør et maktmisbruk. Det viktigste er at vi er oppmerksomme på hvilket sterkt virkemiddel vi har tilgang på gjennom stemmeretten, og at vi er forsiktige med å bruke denne makten unødig.
Hej Lasse,
Jag tror att vår meningsskiljaktighet faller tillbaka på hur vi ser på våld och ägande. En av poängerna jag ville göra var att det individuella ägandet i det demokratiska samhället inte är en självklarhet, och att det gemensamma ägandet kanske bör åtnjuta samma privilegier som det individuella ägandet. Isåfall måste vi tillvarata samma försiktighet när vi expanderar den individuella äganderätten som när vi expanderar den offentliga äganderätten. Vi bör, så att säga, vara lika försiktiga när vi talar om skattesänkningar som när vi talar om skattehöjningar. Min kritik mot The Ethics of Voting var alltså att författaren utgår från ett läge där bara den individuella äganderätten ses som viktig. Jag menar att vi måste lägga samma vikt vid det offentliga ägandet.