Filosofibloggen

Det här är andra inlägget om Det Stundande Upprorets första cirkel. Första delen finns här.

Spinozismen och dess kontrast till Hobbes samhällskontrakt är nog det intressantaste i första cirkeln. Och det blir intressantare när Rasmus Fleischer, Lisa Magnusson och Guldfiske skriver om det. Spinozismen som det refereras till här är det monostiska i Spinozas teori. Att det är meningslöst att tala om oss som individer, eftersom vi är lika mycket en del av världen som allt annat. Och att det är meningslöst att tala om en fri vilja, för att den “viljan” ändå är determinerad. Det Stundande upproret sätter fingret på det när de skriver:

“”VAD ÄR JAG” då? Sedan barndomen har jag varit involverad i flödet av mjölk, lukter, historier, ljud, känslor, barnvisor, substanser, gester, idéer, intryck, blickar, sånger och mat. Vad är Jag? På varje sätt bunden till platser, smärtor, förfäder, vänner, älskare, händelser, språk, minnen, till alla sorters ting som uppenbarligen inte är jag. (Det Stundande Upproret)”

Här bör också läsas hur samhället hårt strävar efter att förstöra denna illusionen. Samhället ska inte ses som ett etablissemang eller en konspiration utan som oss alla. Som sättet vi har blivit på grund av hur samhället utvecklats, enligt mig.

“”I AM WHAT I AM” är inte bara en lögn, en simpel reklamkampanj, utan en militär kampanj, ett stridsrop mot allt som finns mellan varanden, mot allt diffust som är i omlopp, allt som osynligt länkar samman, alltid som förhindrar den totala avskärmingen. Mot allt som får oss att existera och förhindrar att hela världen inte överallt känns och ser ut som en motorväg, en nöjespark, eller som den nya staden: uttråkad, utan passion. ett välordnat, tomt, fruset rum, där ingen rör sig utom registrerade kroppar, molekylära samlingar och rena varor. [...]

“I AM WHAT I AM” Aldrig tidigare har det rådande haft en slogan som låtit så oskyldig. Kontrollerandet av jaget i ett permanent stadium av nerbrytande, i ett kroniskt stadium på gränsen till kollaps är den bäst dolda hemligheten i den nuvarande ordningen. Det svaga, deprimerande, självkritiska virtuella jaget är det innehållsmässigt anpassningsbara subjektet som krävs för den oupphörliga utvecklingen av produktionen, det accelererade överflödet av teknologi, det konstanta omkullkastandet av sociala normer och av generaliserad flexibilitet. Det är samtidigt den hungrigaste konsumenten, och paradoxalt nog det mest produktiva jaget, som mest ivrigt och energiskt kastar sig själv in i minsta projekt bara för att senare återvända till sitt ursprungliga larvstadium. (Det Stundande Upproret)”

Bloggarna jag nämnde innan har tagit upp hur Spinozismen är kontrasterad mot Hobbes och hur det återspeglas i praktiken. Först ut är Guldfiske som skriver:

“Det krävs enorma ansträningar att bygga upp och upprätthålla en identitet, att ständigt motsvara denna uppmaning att ”vara någon”. Den osynliga kommittén vänder Hobbes kontraktsteori på huvudet. Enligt Hobbes råder ett pre-historiskt tillstånd ett allas krig mot alla (multituden). Genom att folket överlåta makt åt en suverän, upprättades ett samhällskontrakt där suveränen ges makten att besluta om liv och död, och ser till att upprätthålla de individuella rättigheterna. Först med samhällskontrakten interpelleras individen, som ett rättsbärande subjekt och en del av folket, ur multituden. Den osynliga kommittén vänder upp och ner på Hobbes. Det är med individens intåg på arenan som allas krig mot alla börjar,

”I det ´traditionella samhället” var isolering det hårdaste straffet som en samhällsmedlem kunde drabbas av, nu är det ett allmänt villkor. Resten av katastrofen följer logiskt av sig själv.” (Upprop)”

Att koppla ihop identitetsskapande med isolering är inte en alltför avlägsen tanke. Genom att markera mitt Jag och klassificera ditt Jag som något främmande skapas ett isolerande membran mellan oss. När jag dessutom skapar ett behov av att bekräfta mitt Jag blir membranet ännu större. Genom att skapa isolation hos människor skapar man dessutom behov. Behov att bli uppfyllda. Om vårt Jag inte kan tillfredsställas av andra avlägsna Jag kanske det kan mättas av att bekräftas och byggas. Lisa Magnusson fortsätter:

“Det är väl ändå isoleringen som är problemet med jaget? Det är åtminstone det jag tänker mig är den egentliga orsaken till att vi är så deprimerade nuförtiden. Aldrig förr i historien har väl individualismen varit så stark som den är just nu, i just vårt västerländska samhälle. Jag tror att det avskärmande som är individualisering också innebär en känsla av avfjärmande; en avsaknad av sammanhang.”

Institutionaliserandet av isolationen. Varje Jag formas i sin egen ensamhet för att kunna avlägsna sig från sitt sammanhang. Ett jagvurmande.

Här någonstans kommer vi tillbaka till hur viktigt avståndstagandet från determinismen är för identifikationen och konsumtionen. Om Jag kan välja fritt skiljer sig mitt Jags varande från varandet av till exempel en maskin eller ett annat djur. Om Jag kan välja kan också Jag bygga på mitt Jag genom att köpa och konsumera varumärken. Jag kan vilja ha en iPhone, trots att min kropp mått bättre av något annat. Kan jag välja fritt? Rasmus Fleischer skriver:

“Eftersom varje människa “oundvikligen determineras av utomstående faktorer vars krafter vida överstiger hennes egna” (Spindler, s. 23) är ingen människa fri att välja – Spinoza ger ingenting för Descartes’ fantasier om medvetandet som den fria viljans boning.
Vår samtid tenderar att likställa “valfrihet” med den tomma sökrutan (Google, Spotify, YouTube, Adlibris, The Pirate Bay…) som ger envar tillgång till vad hon vill ha – under förutsättning att hon på förhand vet vad hon vill ha. Sådan frihet förutsätter att vi redan har koll på alla bloggar, läst alla böcker, sett alla filmer och hört all musik.”

Slutligen presenterar Jesper Nilsson ett alternativt synsätt som skiljer sig från identitetstanken och tanken om fri vilja:

“Mitt sätt att göra mig kvitt med denna problematik blir den samma som med sexualiteten. För i pyramidernas Egypten fanns det inga homosexuella. Det fanns bara homosexuella gärningar. Dessa var gärningar av begär och inte identifikationsprocesser.”