Filosofibloggen

På internet läser en mindre grupp människor Det stundande upproret tillsammans. Jag blev nyfiken och deltog själv i läsningen, där första cirkeln läses denna vecka. För att inlägget blev så otroligt långt delade jag upp det i två delar. Nästa del kommer i övermorgon.Det första som slog mig var hur svårt det var att klassificera boken. Det är ett upprorsmanifest, men inte politiskt. Iallafall inte politik som vi ser den. Snarare var det civilisationskritik eller filosofisk kritik. Hela första cirkeln kritiserar myten om Jaget och hur myten skulle vara kopplad till dagens samhälle. Boken är där metvetandefilosofi, metafysik och konsumtionspolitik möts.

Och där är jag inte ofta.

Första cirkeln, “I AM WHAT I AM” anspelar på en reklam av Reebok med just det temat. Det börjar:

“”I AM WHAT I AM” Detta är marknadsföringnens senaste gåva till världen, det slutgiltiga steget i reklamens utveckling, långt bortom alla uppmaningar att vara annorlunda, att vara sig själv och dricka Pepsi. Det har tagit årtionden av idéer för att slutligen komma dit vi är idag, att landa i en ren tautologi. Jag = jag. Han springer på ett löpband framför spegeln på sitt gym. Hon kommer hem från jobbet bakom ratten på sin Smart car. Kommer de mötas? (Det stundande upproret)”

Som vi ser så presenterar man idén om Jaget som konstruerat av vårt samhälle, konsumtions- och marknadsföringssamhället.

“Under tiden kontrollerar jag mig själv. Sökandet efter jaget, min blogg, min lägenhet, den senaste trendiga skiten, vem knullar med vem, relationsdrama… vilka hjälpmedel som än krävs för att hålla fast vid ett “Jag”! Om “samhället” inte hade blivit en sådan definitiv abstraktion så skulle den betecknas av de existentiella kryckor som tillåter mig halta fram, den uppsättning av beroenden jag har skaffat till priset av min identitet. De handikappade är framtidens perfekta medborgare. Det är inte utan framförhållning de föreningar som exploaterar dem idag kräver att de ska bli garanterade ett “existensminimum”. (Det stundande upproret)”

Bloggen Guldfiske beskriver närmre hur identitetsskapandet är kopplat till konsumtionen och marknadsföringen:

“Kapitalismens koloniserande av ”ungdomen” och ”kvinnligheten” ses tydligt i reklamens ultimata målgrupper: tonårstjejerna, twinkisarna, sofo-bratsen, subkulturerna som de totala och suveräna konsumenterna: som genom konsumtionen och identiteter skapar sig själva, med en tro att hela världen snurrar runt dem, alltid i behov av att bli sedd eller upptäckt, strävan efter att vara egen, genuin, unik, autentisk. [...] Ett subjekt som aktivt strävar efter att vara ett objekt – som i att ses som objekt får sin bekräftelse som subjekt.”

Precis så porträtteras Jaget. En skapat behov från samhällets sida. Bilden är inte långt från den som ges i “Brave New World” (Som jag för tillfället läser) där varje människa formas för att konsumera så mycket som möjligt. Inga fula knep räds de styrande för att få avkomman att konsumera mer. Vid massproduktionen av människor brukar man till och med skada fostren allvarligt så att de bättre ska passa in i konsumtionssamhället.

Flera har redan kopplat till Fight Club. Förutom Fredrik Edin så även Alamut som även har med ett par citat från Tyler Durden, först ett par om identitetskrisen som samhället som Det Stundande upproret porträtterar har skapat:

“An entire generation pumping gas, waiting tables; slaves with white collars. Advertising has us chasing cars and clothes, working jobs we hate so we can buy shit we don’t need. We’re the middle children of history, man. No purpose or place. We have no Great War. No Great Depression. Our Great War’s a spiritual war… our Great Depression is our lives. We’ve all been raised on television to believe that one day we’d all be millionaires, and movie gods, and rock stars. But we won’t. And we’re slowly learning that fact. And we’re very, very pissed off.[...]

You’re not your job. You’re not how much money you have in the bank. You’re not the car you drive. You’re not the contents of your wallet. You’re not your fucking khakis. You’re the all-singing, all-dancing crap of the world.”

Tyler Durden är också lite halvt inne på den Spinozism som kontrasterar Hobbes jag nämnde innan:

“Listen up, maggots. You are not special. You are not a beautiful or unique snowflake. You’re the same decaying organic matter as everything else.”

Där porträtterar Tyler Durden den äkta friheten i kontrast mot Det Stundande Upprorets bild av friheten att rycka upp sina rötter. Friheten att vara som en del i världen bland andra. Friheten att bara existera i den deterministiska process som utgör världen. Utan ångest och längtan efter en fiktiv identitet. Utan att kräva uppmärksamhet. Att bara vara kol, syre, kväve och väte. Det är frihet.