Filosofibloggen

Applicerad ontologi introduktion – ontologins ontologi, varandet hos läran om varandet

Applicerad ontologi del I – flödesontologins varande

Applicerad ontologi del II – Flödesontologi hos SJ och konsumtionskapitalism

Nätneutralitet. En fråga som jag tycker har fått alldeles för lite debattutrymme. Särskilt från marknadsliberala debattörer. Att tala om den fria marknaden är en utopi i flödesontologin. Man utgår ifrån att människor gör rationella val när de väljer på marknaden, och att de ska leda dem till de bästa varorna. Föga förvånande gör människor inte det. Deras val styrs ju självfallet av deras flöden. Vi väljer inte den bästa mataffären, vi väljer den som passar bäst med våra hem-kontor-flöden eller kontor-dagis-hem-flöden. Vi väljer inte det bästa lunchstället, vi väljer det som våra kollegors flöden emergerar mot. Visst finns det mer eller mindre en rationell konkurrensaspekt, men att tro att den skulle utgöra själva konsumtionsvalen är utopiskt.

Samma sak gäller flöden på internet. En vän till mig sa häromdagen “Om en hemsida tar längre än tre sekunder att ladda kommer den inte att få några besökare”. Det är visserligen inte så svart och vitt (gissar jag), men jag tror inte att han är långt från en starkt generaliserad sanning. Hastigheter är det mesta på internet. Vad skulle då hända om – säg, Telia – fick för sig att bygga om infrastrukturen för sina kunder så att ett fåtal sidor – till exempel Spotify – tog ett par sekunder mindre att ladda? Kommer det att bidra till konkurrenssituationen på internet? Kommer folk att göra mer rationella val, öka konkurrensen på marknaden och tvinga fram bättre företag? Sannolikt inte. Eftersom Telia har en så stor kundkrets och har som business att sälja infrastrukturella tjänster förfogar Telia över väldigt många flöden. Och genom att ge lite mer trafik till Spotify kommer otroligt många flöden att riktas dit, snarare än till Spotifys konkurrenter.

Men det handlar inte bara om konkurrens. Genom att homogenisera flöden homogeniseras också flödenas egenskaper. Flöden av människor vars musikbehov har fått dem att emergera genom Spotify (Vi kan kalla dem människa-spotify-flöden) är inte vilka flöden som helst. De är musikkonsumenter. Vad Telia gör när de stöttar Spotify är att ändra om de flöden internet brukade skapa (människa-dator-människa) till vanliga marknadsflöden (konsument-dator-producent).

Inte ska man heller lura sig att tro att omdirigering av flöden är något exklusivt för infrastrukturella företag. Här är Google ett utmärkt exempel. Google vill ändra deras flödens förhållningssätt till lagen (och deras flöden är – typ – hela den uppkopplade världen). I den här artikeln kan man läsa följande:

“Google says that it will also “prevent terms that are closely associated with piracy from appearing in Autocomplete,” the search engine’s tool that fills in the query box as you type./…/

Finally, Google says it will “experiment to make authorized preview content more readily accessible in search results.” In other words, the company will now actively be trying to make sites with legitimate content “easier to index and find.” While the details of this initiative are still somewhat vague here, one can see what Google is trying to do—create incentives for good behavior and disincentives for bad behavior.”

Ja, hur många går till andra sidan bland Google-träffarna? Tredje? Femte?